tintinisabella - När livet leker!

Jag är så glad!

Jag har en sådan fantastisk känsla i kroppen nästan alla dagar i veckan nu! Och det är så härligt.
Jag älskade livet som mammaledig, och är otroligt tacksam över den tiden jag fått vara hemma med mina barn, men i april började det där nya kapitlet som väntar alla (iallafall de flesta) som är föräldralediga, nämligen att börja jobba igen. För min del innebar detta kapitel en helomvändning. Jag har tidigare aldrig haft en fast tjänst, utan mest hoppat runt som timvikarie i olika distrikt i Ängelholms kommun inom äldrevården. Och var det något jag var säker på under min tid som mammaledig var att jag aldrig mer ville känna mig otrygg på jobb. Alltså aldrig veta hur länge ett jobb varar, och trots att äldreomsorg är ett fantastiskt arbete, så ville jag aldrig mer arbeta med detta.

Jag velade fram och tillbaka i typ 1.5 år vad jag skulle göra med mitt liv. Skulle jag plugga? Vad skulle jag plugga till? Skulle jag bara ta ett jobb, bara för att ha ett?

Min kusin har jobbat på Neonatalavdelningen på Helsingborgs lasarett i drygt 1,5 år nu, och jag har nog avundats henne hela tiden. Vilket drömjobb!
Men helt ärligt, jag kände min inte tillräckligt duglig att söka jobb där. Jag kände mig så pinsam som ens tänkte tanken på att söka jobb där, jag kunde ju absolut ingenting, jag hade inga vidare meriter, och akutsjukvård!! Det har jag aldrig jobbat med. Det jag varit asgrym på är att vara mamma till mina barn. Och visst, det är en jäkla merit, men den kändes inte tillräcklig för att få ett jobb på neo!

Men efter en del om och men så provade jag att söka jobb där, då jag fick höra att de skulle gå ut med ganska många tjänster. Och vet ni? Jag fick jobbet! Som sommarvikarie, men jag var så glad. För har man väl fått in foten så kan det oftast leda till någon typ av förlängning. Men vet ni sen... Efter ca 2 månader får jag en fast tjänst.

Jag kunde aldrig önska mig något mer givande jobb. Jag älskar det! Att allt kunde kännas så oklart för bara ett halvår sedan, till att helt plötsligt har allt bara kommit samman, och hela livspusslet bara flyter på. Och som pricken över i:et så har jag f.r.o.m igår blivit medryttare åt en häst här i Åstorp. Livet leker!

Melker är i skolan nu, jag och de små har hunnit avverka lite stallsysslor och handling. Nu ska vi bara drälla runt här hemma tills det är dags att hämta storebror <3