tintinisabella

Jag vet att jag inte är den enda som undrar vad för värld jag valt att sätta mina barn till. Dessa oskyldiga, fina små barn. Så ovetande om allt det hemska som finns i denna värld, så hemska vi människor är. Jag kan inte låta bli att undra vad för syfte vi människor har, vad jag har för syfte, eller vad alla andra har för syfte. Man har någorlunda koll på vad djurens syfte för natur och miljö har. Men vad vi människor finns till för har vi fortfarande inget svar på. Vi miljöförstör, vi dödar och lever jäklar. Likt fästingar kan jag inte komma på en enda anledning till vad vi människor gör för "livets cirkel".

 

Vi ska vara rädda när våra barn befinner sig utanför huset tillsammans med sina vänner, det fick jag bevisat igår. Utanför sitt hem, det tryggaste stället ett barn kan befinna sig i. Även där ska man som förälder behöva vara orolig. Tänk när de ska börja gå till skolan själv, utan en vuxen som ser dom?

 

Vi ska vara rädda om vi vill gå på konsert, vi ska vara rädda för att gå på stan, rädda för att ens släcka ner vårt hem och gå och lägga oss. Vi ska behöva tillita oss på att hunden vaktar, eller larmet skyddar. Jag själv lägger en himla tillit på att vår hund skyddar oss. Jag vet att hon inte släpper in människor hon inte känner igen om inte vi är hemma, eller om det är vi som öppnar dörren. Men varför ska man ens egentligen behöva känna så? Varför ska jag inte kunna känna mig trygg i mitt hem? Det är ju ändå mitt.

 

Jag försöker förklara världen för mina barn, utan att skrämma dom. För även om världen är full av hemskheter så är den också väldigt fantastisk och rolig. Man får ju inte glömma bort att leva, och låta de hemska människor som finns att stoppa det. Det är livet för kort för. Man vet aldrig när de tar slut, eller när någon idiot slår till. Om någon slår till vill säga.

 

Det är skrämmande vad människan är kapabel till, och det är både skrämmande och fantastiskt hur olika vi alla är. Vi är så komplicerade.