tintinisabella

När  jag var liten var min allra första sport gymnastik, där gick jag till och från ända upp till jag gick i femman. Samtidigt vid ålder 6 eller 7 började jag med ridning, den enda sporten jag gått på som jag verkligen brann för i många år. Jag red ända fram tills jag var 19 år gammal, och har där efter suttit upp på hästryggen ett fåtal gånger. Vid 12 års ålder ville jag prova på fotboll, men Josse glömde mig och jag glömde bort att prova på det. Vid 13 (tror jag) valde jag att gå på handboll, en sport som jag också tyckte var riktigt kul. Men där gick jag inte alls lika länge som ridningen. Tror jag kan ha slutat vid 15 eller 16 års åldern. Jag har under alla år haft väldigt många olika vänner från "olika klickar". Högstadiet spenderade jag med mina bästisar, Linda & jag var myycket i stallet tillsammans och kvällarna kunde vi spendera antingen framför datorn och webcam, eller så var vi även i stallet sent in på kvällarna. Om jag umgicks med Jill så dinga vi oftast runt oss nere på hennes rum, eller när vi sov över så la vi i vars en säng och lyssnade på rockballader. Sen har vi ju min livslånga vän Josefin, jag satt här och funderade över vad vi brukade göra. Men hon liksom tillhörde alla andra av mina vänner, bara var en del av min vardag och den jag var/är. Hon var med i stallet, vi spelade handboll tillsammans, vi kunde spendera hela kvällar åt att sitta och äta snask och snacka skit, eller sitta med vars en dator i knäet utan att prata med varandra. Vi var inte rädda för att skämma ut oss, så ett och annat hyss hittade vi på. Vid tonåren festade vi mycket... mycket!

När jag sedan kom till sista terminen i nian var det dags för gymnasieval. Jag kämpade upp mina betyg från 160 till 210 för att få komma in på Svalövs gymnasium. När det var dags för valet blev mitt första val "Ambulans & akutsjukvård" på Petri. Där gick Josse, hennes kompisar var ju superroliga och linjen verkade ju kul. Praktik på både ambulansen och Brandorama. Efter 1 dag på min nya skola ville jag inte gå kvar. Jag började tillsammans med min kompis Pada och en gammal klasskompis från Björnekulla Filip, men alla tjejer verkade redan känna varandra och jag ville helt enkelt gå i Svalöv istället. Sagt och gjort, jag flyttade till Svalöv och läste Djursjukvård med Linda. Det verkade ju roligt, där fick man gosa med djuren och ja.. Bo själv i en liten enrummare, med Linda! =) Efter kanske 2-3 månader där.. Då tröttnade jag på det med. Min dåvarande pojkvän bodde ju i Åstorp, linjen var inte rolig och nu ville jag gå "Media" på Filborna. Där gick min brors dåvarande flickvän, och en annan gammal kompis. Sagt och gjort, packade mina saker och flyttade hem igen.. Började på Filborna och gick där en månad innan jag bestämde mig för att "Nä, nu skiter jag i skolan!". Efter alla dessa tvister hoppade jag av skolan för en termin och jobbade istället. För att efter sommaren börja där allt annat började året innan, nämligen "ambulans och akutsjukvård" på Petri. Och tänk att jag avslutade utbildningen. Än idag kan jag undra hur JAG lyckades avsluta något ;)

Efter gymnasiet har jag ju gett mig på Matte2 på distans, avslutade, komvux som jag avslutade, jag startade ett MLM-företag med zinzino som jag avslutade för det inte gick så fort som jag önskat, nagelteknolog som jag inte avslutade men gick aldrig vidare med, fick ett vikariat som jag AVSLUTADE! första gången jag hade ett längre vikariat med chans till en fast tjänst. Därefter startade jag upp med komvux igen.. Matte 2 har jag återigen avslutat. De andra ämnena klarar jag. Fast så fort det blir för mycket läxor & inlämningar så känner jag för att gräva ner mig under jorden och inte komma upp förrän till sommaren.

Meningen med detta inlägget är att många gånger tycker jag synd om Linus, som får stå ut med en fru som ständigt ska trampa framåt men som många gånger går bakåt istället. Jag vill så mycket men har inte en aning om vad jag vill. Jag är lycklig som har en man, ett hus, en hund och 2 helt fantastiska barn. Jag har det bättre än många andra. Men när det sedan kommer till mig själv och vart jag är karriärsmässigt så är jag inte klar, det ska bara vara så förbannat svårt att nå dit. Och nä, självklart vet jag inte vad jag vill. För min hjärna vill olika saker varje dag. Vissa dagar vill jag bara ha ett jobb och sedan vara nöjd över att jag iallafall har en inkomst, andra dagar tänker jag att man ska minsann ha ett jobb som är roligt, som man brinner för. Och det är ju det jag tycker innerst inne. Men när kämparglöden dör ut så vill jag bara nöja mig. Jag lovar er att vartenda yrke där finns har jag ett litet intresse för att prova på.

 

Nä, nu ska jag ta tag i denna dagen, åka till skolan och göra så gott jag kan. Därefter ska jag hem till mina barn och min man, för där är jag aldrig vilsen ♥